Kväll.

Idag var det en sjukt vacker solnedgång när jag åkte TILL jobbet. (lite tragiskt)
Solen låg vacker och himlen var orange/rosa. I vattnet glittrade solen vilket påminde mig om mitt smultronställe.

Mitt smultronställe ligger på Öland. Kvarnbackarna. Där finns världens vackraste solnedgång.
Lite svårt att beskriva hur det ser ut. Men man sitter uppe på ett "berg, fast inte berg". Nedanför ligger massa stenar och framför det havet. När vi var små plockade vi hem favoritstenarna vi fann -och målade dem.
På berget, som inte är ett berg, burkar jag sitta och se på solnedgången. Hur solen badar i havet. Det är väldigt fridfullt och en av de vackraste vyar jag har sett i hela mitt liv. Då funderar jag över livet ich allt mellan himmel och jord. Eftersom jag bara brukar vara där på somrarna så går tankarna ofta till att utvärdera åren, jämföra. Vad har hänt sedan senast jag satt här på samma plats? Vad har jag gjort, vad har jag inte gjort som jag hoppades året innan? Blev min största önskan uppfylld, eller kanske inte ens i närheten? Vad hade jag blivit bättre på och vad vill jag bli bättre på tills nästa år?
Well.
Jag ska ta bilder nästa gång. Har bara från förr i tiden, innan digitalkameran blev en vardagsmanick.
Öland är ett paradis för mig. Världens bästa farmor bor där och jag älskar att tillbringa mina somrar där. Vi bor i en jättefin by -Näsby och där finns vänner som man umgåts med varje sommar så länge man kan minnas.

Dagen idag har varit topp!
Jag vaknade med ett leende på läpparna efter gårdagens migränanfall.
Hade först T3 i redskap och sedan T2 i dans. vi lärde ut shake as dance även till dem, och de var jätteduktiga! 
När jag kom hem blev det tacos och mys.

Nu vart inlägget långt. Jag tror att det beror på att min dagbok är spårlöst försvunnen! =(
Väldigt ledsen är jag över det. Inte bara att dagbok är något väldigt väldigt privat, utan också för alla minnen jag har där. Och framför allt för att jag har ett behov av att skriva. Jag skriver ofta i den. Jag har alltid gjort. vet inte hur många dagböcker jag har hemma =) Jättekul att läsa efter några år och se hur man hade det då! Mycket saker glömmer man ju.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0